Vingar & Rötter

Vingar och Rötter

Anledningarna till att studera friluftsliv kan vara många, Daniel Vilhelmsson Wesén gick 3 terminer på Malungs Folkhögskola. Hans dagar har varit fyllda med äventyr, stora som små. Daniel hade redan innan utbildningen längre äventyr i bagaget men fick lära sig mycket. Vikten av att ha både vingar och rötter är en av dem.

Sarek i höstskrud

Under tiden på skolan var vi fyra stycken som b.la. hade en tur genom Sarek som ett av våra större fokusområden. Vi ville vandra in i Rapadalen när höstfärgerna var som starkast och den första snön lade sig på marken.

Vi hade hyrt en bil och kört till Sourvadammen där vi nu stod och packade ner vår sista utrustning. Med bestämda steg tog vi oss över dammen till södra sidan och vandrade en bit upp på höjden där vi reste vårt första läger. Kvällens middag intogs uppe på en större sten då höjden gjorde att vi kom ovan trädtopparna och riktningen mot Saltoluokta Fjällstation visade sig vara väldigt praktfull. Renskav och rödvin har aldrig smakat så gott som där.

Fjällbjörkarnas löv var gyllene gula och röda. Berget Slugga stod praktfullt i horisonten och vi tittade på varandra och log. Vi hade anlänt i precis rätt tid. Vi sov gott den natten och på morgonen vandrade vi glatt uppför kullen och ovan trädgränsen. Det blåste kallt och terrängen var blöt. Vi pratade om vikten i att hålla sig “Varm, torr och mätt”, en devis som vi försöker leva efter och lärt oss tyngden av på skolan. När vi passerat väster om Slugga och närmar oss kvällens tältplats förlorar vi snabbt i höjd och kommer ner i besvärlig ljung. Iallafall jag hinner bli rejält blöt om fötterna innan vi inser misstaget och åter tar höjd. Vi finner en fin tältplats ett stenkast bort från en renvaktarstuga och resterna av en gammal torvkåta. Vi får i oss mat och leendena är snabbt tillbaka. Under kvällen rekar två av oss ett vad i närheten för att eventuellt ta oss över till Äphar. Vi beslutar att det är dumdristigt och att inte vandra den rutten när vi går tillbaka. Åter i tältet pratar vi om dagens highs and lows och slänger ett snabbt öga på kartan innan vi somnar.

Det börjar snöa lätt och vi ser ett snösprejat Äphar när vi passerar ytterligare en renvaktarstuga och sätter kurs mot Låddebakte. Vi fikar en stund på en mäktig kulle, bestämmer oss för att resa tältet norr om Låddebakte vid sjöarna och vandrar sedan vidare upp till Låddebaktes högsta punkt. Kvällens sista solljus sprids över rovdjurstorget, Rapadalen och i horisonten Nammatj. Att besöka toppen och titta ut över detta sagolika landskap är något jag rekommenderar alla intresserade att göra men alla är kanske inte skapta för att vandra ner i pannlampans sken på hala stenar då det var ett äventyr i sig.

Sista dagen innan vi vänder tillbaka mot Suorvadammen och civilisationen vandrar vi ner i Rapadalen och besöker Axel Hambergs stuga. Vid kanten av björkskogen lägger vi oss på gräset och blickar länge ut över dalen. Vi pratar om livet och varför vi gillar äventyr. När vinden drar in genom dalen ser vi björktopparna svaja och luften fylls av röda och gula löv som vi följer med blicken. Vi lagar lite mat på en rastplats i närheten av stugan och några av oss passar på att ta ett dopp i det iskalla vattnet. Samtalsämnet är Axel Hamberg och vad han pysslat med i området. På vägen tillbaka tar vi en omväg via ett av Sareks få vindskydd där vi tar en paus och pratar med en annan vandrare som trycker i vindskyddets trygga vrå. Marken täcks och blir åter vit. Snöbollar kastas och vi bygger en snögubbe innan snön smälter och försvinner igen. Vår färdplan och mål med turen var uppnådda med råge och kameran fylld med foton. Det var dags att åka hem!