Samtalet jag aldrig förstod – men ändå kände.

Ett av många fina minnen genom åren är mötet som ägde rum på en okänd plats i Portugal när jag vandrade mot Santiago de Compostela. Jag behövde energi, så jag stötte på ett litet café med en gård full av stolar och bord. Det var fortfarande tidigt på morgonen, och den enda kunden satt ensam när jag beställde och satte mig ner.

Såvitt jag minns, reste sig den äldre kvinnan inom några minuter och satte sig bredvid mig. Vi log mot varandra och satt tysta en stund. Sedan började hon prata. Hennes röst var lugn och fylld av värme, som om vi hade känt varandra hela livet. Jag försökte förklara att jag inte förstod ett ord, både på engelska och svenska. Men snart insåg jag att det egentligen inte spelade någon roll. Jag valde att bara lyssna tills hennes ord tystnade.

Vi beställde en omgång till. Sedan berättade jag lite om mig själv och vad som pågick i mitt liv. När jag var klar sa jag farväl och vandrade vidare med min lilla ryggsäck. Flera gånger såg jag mig om över axeln. Hon satt kvar och såg efter mig.

Detta är den första berättelsen i serien ‘Tiny Stories‘. Här delar jag med mig av upplevelser som har betytt mycket för mig.↟