På tur i Sarek 2024
Klockan närmade sig 15:00 och vi stod mer eller mindre på led med våra pulkor och utrustning på planen i Ritsem. Då vi fällde ut en av de hyrda skaklarna från Salto gick det snabbt upp för oss att en bult med mutter saknades. Vi letade ett tag på marken i snön och sedan efter en ny bult med personalen. Lösningen blev ett spik som vi trädde genom hålen och böjde i änden. En lösning som vi trodde var det bästa för nu. Jag tog något extra spik i reserv. Vi gled ner för backarna och korsade sjön över till Akka. Vi tog lite skydd i den glesa skogen då prognosen visade 25m/s i byarna nästkommande dag. Jag delade tält med Erik och Solweig och Pamina delade på ett. De senaste åren har vi också haft ett toatält av lyxigare modell men första natten tickade klockan iväg och det restes aldrig. Tanken med toatältet är att man kan samla ihop allt på ett ställe, komma undan vinden och inte behöver lägga en massa kraft på att bygga en mur av snö. Det blir också lite mer privat om det blir större grupper.
Natten var väldigt blåsig men på morgonen avtog det. Vinden hade gjort sitt under natten. Vi skidade till platån och tog oss sedan med stighudarnas grepp upp på platån och sedan vidare upp längs jokken i ravinen söder om Akka. Molnen var låga men sikten bra och ravinen var lätt magiskt att skida igenom. Sedvanligt gick mitt larm 5:55 kommande morgon och kort därefter väckte jag de andra. Avmarsch sattes dagligen till 09:00 men vi var mer eller mindre alltid färdiga före utsatt tid. Jag hade min stora wow-upplevelse en bit ner i Ruotes då vi var mitt i U-dalen, drevet var ihärdigt, flatljuset infann sig och allt var i nyanser av vitt och svart med inslag av kraftig blå is som vi skidade över.
Vi korsade över innan ravinen och Skarja men gjorde senare på kvällen en vandring dit i våra bivackskor för att läsa klotter och ha en vägg att luta sig mot för en stund. Erik hade aldrig varit där och det kändes kul att bocka av Skarja från listan. Pamina och Solweig var inte med på vandringen men tog chansen att snöbada i det fina vädret.
Då vi skidade över Pielaslätten var det riktigt varmt. Thermometern i botten av pulkan visade -1C och den på ryggsäcken visade +20C. Pamina och jag skidade i uppkavlade underställ och både underarmar och vader fick se delar av Sarek innan de åter täcktes. Samma dag hängde vi i en soffa av snö då vi åt vår lunch och iallafall jag blev lätt solbränd innan dagen var över. Vi reste tälten söder om Bierikvarasj då Äphar massivet visade sig från sin bästa sida och den stora sjön låg magisk vit framför oss. Erik och jag gjorde en mindre vandring upp på en kulle i våra bivackskor och såg några skidåkare på andra sidan. Två män vi senare mötte i Salto.
Från Bierikvarasj till Slugga var det fint före och inte lika mycket nysnö som förra året då vi fick siksacka på de små ryggarna i landskapet för att inte begravas i all snö. Nu gick det enkelt att skida och även denna dagen bjöd på mycket sol. De tjocka, mörka molnen tornade dock upp sig bakom oss vid Äphars topp ända ner till Bierikvarasj fot. Vi passerade strax ovan renvaktarstugan och satte läger med Sluggajåkhå i närheten. Det blåste upp rejält senare under eftermiddagen och under Erik’s och min bensträckare i bivackskorna var det bitvis svårt att stå utan att kämpa mot vindarna.
Vi höll ut rejält då vi skulle ner nedan trädgränsen för att få en så platt nedfärd som möjligt och inte hamna i ravinen för att sedan gå längs bäcken och över de mindre sjöarna. Då vi nästan hade skidat över till Pets var det dags för lunch. Det var helt vindstilla och solen var framme. Lunchen drog ut på tid och vi sov alla lätt en stund lutade mot eller liggandes uppe på våra pulkor. Väl på Pets skidade vi 5km för att sedan slå läger på udden på södra sidan. Snön var fluffig och sockrig och jag grävde undan lite väl mycket i köldgropen. Jag kunde stå raklång med händerna mot taket utan att nå det. Så fort vi tog av oss skidorna sjönk vi ner till knäna och jag kröp runt som en katt då jag satte fast våra snöpinnar till tältet.
Sista dagen bjöd på delvis hård vind och mestadels rakt framifrån då vi skidade de sista 3 kilometrarna över Pets. Vi tog oss fram på skoterleden och svängde vänster mot Salto. Vi tog den lilla branta backen och gömde oss sedan i en liten grop bakom pulkan för att avnjuta vår sista lunch ute. Vi rundade ställningen där stationen tar sitt vatten och sicksackade sedan ner i björkskogen fram till Salto. Sista km’n hade jag noll glid och använde mina skidor som snöskor. Klamp klamp! Fina station jag är här igen!
Häng med på nästa vintertur i Sarek med mig som guide. Mer information finner du här eller hos PathfinderTravels.