På tur i Sarek 2020

Trots att jag har varit här några gånger vid detta laget så är turen fortfarande ett äventyr från start till slut. För detta specifika äventyr tränade jag hemma i Göteborg på grönt gräs, plusgrader och blomknoppar. När vi klev av bussen i Ritsem blev det lite av en chock och det tog någon dag att växla om till kyla och vinter igen.

Vi skidade över sjön mot Akkastugorna,, sneddade över norr om utloppet och tog sedan mer eller mindre sommarleden till Gisuris och lämnade med denna rutt tidigt snöskoterspåren bakom oss. Under turen hade vi väldigt skiftade väder. Vi hade fina mornar men runt 11 på förmiddagen tilltog vinden i styrka och det magiska landskapet runt oss bäddades in i ett tjockt täcke och sikten försvann helt eller delvis. Vi kastade snöbollar för att se om det var backar och vi låg på vissa delar av tältet medans vi reste det för att det inte skulle blåsa bort. Martin var förkyld och fick kämpa lite mer men vi log brett ändå. När jag låg på tältet passade han på att ta en film på allt det äventyrliga och berättade med inlevelse och snorig näsa vad som fanns runt omkring oss. Självklart såg vi knappt mer än någon meter framför oss och inget mer än han, jag och tältet syntes på filmen. Två guider ute på tu man hand som leker. Vi bad ju faktiskt om äventyrliga dagar och det blev med råge levererat.

Att leva i en frys med ibland flera meter av snö under sig i över en vecka har sina fördelar. Då vi drog det mesta av vår utrustning och mat efter oss valde vi lite för oss lyxigare varianter som vi vanligtvis inte gör på sommar/höst turer. En daglig dos av 1 liter apelsinjuice stod på frukostmenyn bl.a. Att ha snödjup innebär också ståhöjd i absiden då vi lagar mat och fixar utrustning vilket vi alltid letar efter på dessa turer. Att dingla med benen och addera en skopa snö i kastrullen lite då och då medans man pratar om livet och sina skavanker är balsam för själen. Under dagarna är det väldigt lätt att försvinna bort i tankar och bara mekaniskt göra halva knäboj bort mot horisonten i timmar. Det är lätt att vara i nuet även om man ibland tycker synd om sig själv och vill komma fram till stugan.

“Underkvällarna när vi hänger i tälten hade jag ibland uppskattat en ullfilt för att svepa runt mig  eller benen under tiden jag smälter snö och lagar mat. Mer kanske som en mysfaktor än praktiskt. Filten har varit i mina tankar under hela denna turen.”

“Att diska. Ta på dig lager 2 samt skalhandskarna. Låg lite snö i kastullen och använd sedan ena handen för att gnugga snön fram och tillbaka. Byt snö ibland vid behov. Upprepa till du är nöjd. Snön ger en slipande effekt och tar enkelt bort allt utom fett. Att tänka på är att du adderar något i miljön som naturligt inte finns där så plocka upp resterna och ta med till närmsta fjällstation eller stuga.”

“Vissa människor går i kyrkan. Jag skidar i Sarek’s dalgångar. Samma resultat?”

“Jag gillar hur allt skalas ner till det mest basala under en tur som denna. Allt handlar om att vara här och nu. Att vara varm, torr och mätt. Det handlar inte om ens utseende, din barberare, din nya inköpta jacka eller hur mycket du har på bankkontot. Är du kall så är du kall. Du kan inte köpa något här ute. Det handlar om handling och att göra saker så bra som möjligt. Det handlar om de du färdas med och detaljerna i det du gör. Att göra rutinerna, lyssna på kroppen, underhålla utrustningen, att vara ödmjuk mot sig själv och uppgiften. Allt är en process. Gör man det dåligt blir det sämre och det syns och känns ganska snabbt. Hemma kan det snabbt försvinna i bruset. Idag kan du enkelt googla saker och svaret är ofta mindre än en sekund bort. Här vet du vart du ska. Du ser det på kartan och ibland i verkligheten men det tar fortfarande flertalet timmar att skida dit.”