På tur i Sarek 2020

Trots att jag har varit här några gånger vid det här laget är turen fortfarande ett äventyr från start till slut. Inför detta specifika äventyr tränade jag hemma i Göteborg på grönt gräs, i plusgrader och bland blomknoppar. När vi klev av bussen i Ritsem blev det en liten chock, och det tog någon dag att växla om till kyla och vinter igen.

Vi skidade över sjön mot Akkastugorna, sneddade över norr om utloppet och följde sedan mer eller mindre sommarleden till Gisuris, vilket innebar att vi tidigt lämnade snöskoterspåren bakom oss. Under turen hade vi väldigt skiftande väder. Mornarna var fina, men runt elvatiden på förmiddagen tilltog vinden i styrka, och det magiska landskapet runt oss bäddades in i ett tjockt täcke av snö och dimma, vilket gjorde att sikten försvann helt eller delvis. Vi kastade snöbollar för att avgöra om det var backar framför oss, och vi låg på vissa delar av tältet medan vi reste det för att det inte skulle blåsa bort.

Martin var förkyld och fick kämpa lite mer, men vi log brett ändå. När jag låg på tältet passade han på att filma allt det äventyrliga och berättade med inlevelse – och snorig näsa – vad som fanns runt omkring oss. Självklart såg vi knappt mer än någon meter framför oss, och på filmen syntes inget annat än han, jag och tältet. Två guider ute på tu man hand som leker. Vi hade ju faktiskt bett om äventyrliga dagar, och det levererades med råge.

Att leva i en frys, med ibland flera meter snö under sig i över en vecka, har sina fördelar. Eftersom vi drog det mesta av vår utrustning och mat efter oss valde vi lite lyxigare alternativ än vi brukar på sommar- och höstturer. En daglig dos av en liter apelsinjuice stod till exempel på frukostmenyn. Att ha ett ordentligt snödjup innebär också ståhöjd i absiden, där vi lagar mat och fixar utrustning – något vi alltid letar efter på dessa turer. Att dingla med benen och addera en skopa snö i kastrullen lite då och då medan man pratar om livet och sina skavanker är balsam för själen.

Under dagarna är det lätt att försvinna bort i tankar och bara mekaniskt göra halva knäböj bort mot horisonten i timmar. Det är lätt att vara i nuet, även om man ibland tycker synd om sig själv och bara vill komma fram till stugan.

“Under kvällarna när vi hänger i tälten hade jag ibland uppskattat en ullfilt att svepa runt mig eller ha över benen medan jag smälter snö och lagar mat. Mer som en mysfaktor än praktiskt. Filten har varit i mina tankar under hela denna tur.”

“Att diska. Ta på dig lager 2 samt skalhandskarna. Lägg lite snö i kastrullen och använd ena handen för att gnugga snön fram och tillbaka. Byt snö vid behov. Upprepa tills du är nöjd. Snön ger en slipande effekt och tar enkelt bort allt utom fett. Tänk på att du adderar något i miljön som naturligt inte finns där, så plocka upp resterna och ta med dem till närmaste fjällstation eller stuga.”

“Vissa människor går i kyrkan. Jag skidar i Sareks dalgångar. Samma resultat?”

“Jag gillar hur allt skalas ner till det mest basala under en tur som denna. Allt handlar om att vara här och nu. Att vara varm, torr och mätt. Det handlar inte om ditt utseende, din barberare, din nyinköpta jacka eller hur mycket du har på bankkontot. Det handlar om handling och att göra saker så bra som möjligt. Det handlar om de du färdas med och detaljerna i det du gör. Att följa rutinerna, lyssna på kroppen, underhålla utrustningen, vara ödmjuk mot sig själv och uppgiften. Allt är en process. Gör man det dåligt blir det sämre, och det syns och känns ganska snabbt. Hemma kan det snabbt försvinna i bruset. Idag kan du enkelt googla saker och svaret är ofta mindre än en sekund bort. Här vet du vart du ska. Du ser det på kartan och ibland i verkligheten, men det tar fortfarande flera timmar att skida dit.”