Skip to main content

På tur i Sarek 2015

Denna gång gav vi oss av med skidor och pulka från Ritsem. Första dagen skidade vi över sjön och sov nära berget Akka. Följande morgon var det riktigt blåsigt och vi bestämde oss för att stanna ett tag och se om det blev bättre innan vi bröt lägret. Det blåste fortsatt hårt men vi var redo att lämna som ett lag efter någon timme och det gjorde vi. Vi skidade ovanför passet SV av Akka och slog upp vårt tält halvvägs till Nijak i närheten av Kisuriskåtan. Vädret var mycket bättre under kvällen och vi kunde se mer av den omgivande terrängen medan vi reste vårt tält. När vi vaknade följande morgon förbrände vi vårt flerspiskök och lågan dansade för oss innan vi öppnade ventilerna igen och det var dags att smälta snö för dagen. Jag satt i tältets absid då jag plötsligt såg jag en rödräv springandes förbi. De 20 sekunder det tog att gå sträckan från höger till vänster innan de försvann igen gjorde min morgonrutin lättare. Routesvagge var en kamp för mig och det kändes bara som en nödvändig grej för mig för att slutligen komma till Rapadalen. Vi hade en av många raster någonstans i Routesvagge, Gustav och jag började låtsasfajtas med våra skidstavar, vi gjorde ljussabelljud, tog en kaka, drack lite och så skidade åter igen… Jag gillar det här “enkla” livet. Håll dig varm, torr och mätt och du är okej. Vi tog lite höjd före Skarja på grund av ravinen och sedan tog vi nog den värsta backen ner. Låt oss säga att en annan kaka här skulle vara super. En av oss tog sig ner med spaghettiben, en av oss krokade av släden och åkte efter den nerför backen, den siste av oss gjorde en framåtvolt med pulka när han grävde ner skidspetsarna och skadade skackeln. Jag trodde att det var ett brutalt slut på resan men det gick med lite uppfinnesrikedom att laga. Rapadalen var magisk från början till slut. Jag hade nöjet att ha en nyckel i min ägo som gav oss tillgång till Axel Hambergs lilla röda stuga nedan Låddebakte. Vi tog lite kaffe utanför stugan och utforskade insidan innan vi skidade vidare. Sammantaget hade vi en fantastisk resa och när vi avslutade vår resa i Saltoluokta kände jag att jag verkligen hade upplevt något speciellt.

STF Saltoluokta Fjällstation är definitivt en värdig plats att avsluta ditt äventyr på.

Anteckningar från dagboken

“Lappland. Med en befolkning på 92 000 människor och en täthet på 0,83/km2. Om vi ​​tittar på området kommer vi att åka skidor i det är det mycket mindre. Jag antar att vi träffar mindre än 15 personer under de kommande 8 dagarna. Sann vildmark eller inte, jag skulle säga att vi verkligen är där ute.”

”Med solen som enda referenspunkt skidade vi vidare i jämn takt. Allt var grått/vitt och horisonten nästan osynlig. Vi kunde inte se upp- och nedgångarna i landskapet framför oss innan vi åkte över dem och det satte oss ofta ur balans. Äventyrlig dag!”

“Korsar över. Efter 20+ timmar på kollektivtrafiken är det skönt att sträcka på benen. I kväll skidade vi över Akkajaure från Ritsem innan vi slog upp vårt tält. Akkajaure är en av de största reservoarerna i Sverige. Eftersom den används för elproduktion, fluktuerar sjödjupet med upp till 30m.“

Karta

Our route from Ritsem to Saltoluokta