På hjul i Australien 2004

Jag blev inbjuden av en vän att cykla i Australien. Efter att ha tillbringat nästan sex månader hemma var jag ivrig att ge mig ut på ett nytt äventyr. Jag tackade ja till erbjudandet, packade min mountainbike och landade i Bamaga i början av december 2004.

Höjdpunkten på detta cykeläventyr var utan tvekan turen från Cape Yorks spets ner mot Cairns – sand, djungel, hetta och äkta vildcamping! Det kunde knappast bli mer äventyrligt. Jag älskade också att utforska The Rocks i Sydney, nå toppen av Mt Kosciuszko, cykla längs grusvägar och besöka Wilson’s Promontory i söder, för att nämna några favoriter.

Det var mitt första långa cykeläventyr utomlands och en oförglömlig upplevelse på alla sätt. Jag cyklade omkring 5 600 km (3 480 miles) på den australiska kontinenten och tillbringade 115 dagar på vägarna innan det var dags att resa hem igen.

“Cykling är ett fint sätt att se saker på. När du går ser du mer av mindre och du måste välja mer noggrant. På en cykel har du råd att ta lite fler omvägar.”

“Idag petade jag på vad jag trodde var en finne på min vänstra arm. Den sprack och ut kom många små vita larver. Jag höll på att laga mat när detta hände, men jag förlorade snabbt matlusten. Jag tvättade och rengjorde länge och satte sedan på ett plåster och cyklade vidare. Tog ett fint foto efteråt där jag ser död ut.”

“Under dagarna sätter vi oss ner i bäckarna vi passerar, med kläder och allt, i ett försök att svalka oss. Vi slog upp tälten lite från ett vattenfall denna kväll. Vi hade cyklat hela dagen och nu ville vi simma. Denna kväll tvättade vi oss precis innan vattenfallet där det var riktigt grundt, som en säkerhetsåtgärd. Senare i lägret hörde vi hur krokodilungarna pratade och plaskade i vattnet. Denna kväll hade vi också dingos i lägret. Det är alltid något… fallande grenar från så kallade ‘widow makers’, djur, människor, värme och brist på vatten.”

“Idag satte jag ett nytt hastighetsrekord på min cykel. 84 km/h (52 mph) med packväskor. Wohoo!”

“Vi har bestämt oss för att köpa glass varje gång vi passerar ett McDonald’s eller Burger King. Ibland äter vi 8 glassar på en dag, andra gånger kan vi vara utan i flera dagar.”

“Jag såg många ‘farliga’ djur. I början gick eller cyklade jag inte i högt gräs, hade mina skor inne i tältet osv, men under resans gång brydde jag mig mindre för varje dag och efter ett tag tänkte jag inte så mycket på det. Ormar, spindlar, hajar, människor, de kan alla vara både härliga och farliga.”

“Jag började min resa från Bamaga i början av december. Det var 35-40 grader Celsius i skuggan och ibland var vi ute i solen i flera timmar i sträck, och vattnet på cykeln blev piss-varmt och obehagligt att dricka. Jag satte mig ner i 10-15 minuter vid varje flodövergång och eftermiddagsregnet kändes som en livräddare. Drack vatten och Powerade då det fanns.”

“Jag planerade min rutt i stort från min dator hemma. Jag använde kartor från internet och olika forum för att samla information. Jag tittade på kontinenten och den mest nordliga punkten såg intressant ut. Jag markerade också med ett stort X den mest östra, högsta och mest sydliga punkten, och sedan fokuserade jag på den första sträckan till Cairns och skrev ner alla mina frågor på papper. Avstånd, platser att se, platser där jag kunde bo, höjdpunkter och möjligheter att fylla på förrådet med mer.”

“Generellt sett litar jag inte riktigt på människor när det gäller avstånd och tid under resor som denna, men man kan ändå få en uppfattning om vägen framför.”

“5600 km och 115 dagar med min MTB. Vilket äventyr! Dags att åka hem…”

“För att spara pengar under min tid i Australien brukade jag ofta hoppa över diket med min mountainbike i slutet av dagen och leta efter en bra plats att slå upp mitt tält på. Oftast fanns det ett stängsel några meter in, så jag var tvungen att hitta en bra gömma som balanserade mellan de två för att få ett bra skydd.

En kväll hoppade jag också över ett stängsel och slog upp tältet några hundra meter in på en betesmark. Det tog några timmar, men sedan rullade en bil mot tältet och tre män närmade sig med gevär i händerna. ‘Boskapstjuv’ kallade de mig aggressivt. Tydligen hade de stora problem i området. Det tog ett tag innan de insåg att jag bara var en cyklist från Sverige som tog mig vissa friheter, och efter det hade vi ett vänligt samtal innan de åkte därifrån.”

“En annan gång kom jag fram sent och var för trött för att bry mig. Jag slog upp mitt tält utan att veta om stugan som fanns inne på betesmarken. När det blev mörkt hörde jag en berusad man och hans skällande hund. Mannen tog sin Land Cruiser flera gånger och körde fram och tillbaka förbi min plats på vägen. Till slut hörde jag honom vara riktigt aggressiv mot sin hund, som jag antar bara försökte tala om för honom att jag var i närheten. Runt midnatt hörde jag ett skott avlossas, och efter det hörde jag aldrig hunden igen.

Medan mannen körde upp och ner längs vägen packade jag snabbt ihop alla mina saker, inklusive tältet, utan att använda pannlampan, myggen bet mig frenetiskt medans jag stuvade undan allt i packpåsarna och sedan cyklade jag tills solen gick upp innan jag åter reste mitt tält.”