Med skidor i Tandövala 2015

Vi parkerade vid reservatets östra gräns, där Gräsbricksleden korsar grusvägen. Det var -18°C ute och snön fick allt i landskapet att se ut som en saga. Vi tog vår utrustning från bilen och gjorde i ordning våra ryggsäckar. Vi följde leden in i den magiska terrängen. Målet för dagen var Norra Vardsätern.

Sträckan tog oss mycket längre tid att åka skidor än planerat. Dels för att landskapet var underbart och jag ofta stod och tittade på den omgivande utsikten, men också för att det var så brant att vi ibland fick ta av oss skidorna och vandra uppför i djupsnö i de brantaste partierna (inga stighudar). Ledmarkeringarna var knepiga att följa då markeringarna på träden helt eller delvis gömdes av snö. Vi fick använda händerna och borsta träden för att se om vi var åt rätt håll. Vi ville inte kolla på kartan konstant och vi sökte efter ett äventyr så vi föredrog det så här.

Tandövala är ett naturreservat i Dalarna, Malung-Sälens kommun. Området är högt och växtligheten är dålig och när jag skriver detta även under ett tjockt snötäcke.

Det finns boskapsbodar i området som vittnar om boskapsdrift. Vi kollade efter spår efter avverkning och det finns, men inte i någon större utsträckning. En annan faktor som har påverkat området är brand. Rester av skogsbränder kan finnas på flera ställen även när snön är djup.

Det är främst granskog i området men i den östra delen av reservatet finns även tallskog. Här finns granskogar som inte har avverkats på 150 år, men även några mindre ytor på sluttningarna som aldrig varit utsatta för någon tidigare avverkning.

Vi anlände till Norra Vardsätern efter solnedgången och hittade den tack vare lyset från våra pannlampor. Strax efter anlände vi till vår stuga för natten. Huset hade snö upp till fönstren och vi fick skotta bort en hel del snö framför dörren innan vi kunde komma in.

Vi gjorde snabbt upp en brasa och lagade lite kyckling med ris innan vi somnade tillsammans framför den öppna kaminen. Dagen efter åkte vi ner igen till vår bil! Vi gick ner utan stress på cirka två timmar. Mina skidor ville ofta åt olika håll och när jag trodde att jag hade koll så visade skidorna vem som bestämde och då satt jag där med baken djupt i snön och skidorna insnärjda i en gran.

“Place to be 60.84155, 13.15978”