Jämtlandstriangeln 2014

Planen var att starta från Storulvåns fjällstation men bommen var stängd och jag fick snöra på mig kängorna tidigare än planerat. När Gustav släppte av mig bredvid grinden var vindbyarna lekfulla och efter ett kort hejdå, ses snart satte jag på mig pannlampan och började gå. Jag gick längs den asfalterade vägen till fjällstationen och sov utanför i en runt en timme innan jag fortsatte. Jag gick nerför den lilla backen, gick över bron och passerade den gamla stationen. Jag vandrade nu på den såkallade triangeln. Terrängen var frusen och lätt snöklädd.

Jag tog skydd i stugan längs stigen mot Sylarna för mat och snacks. Vinden var inte längre lekfull. Det var tufft och vinden hård men det var vad jag ville på den här resan. Det var vinden, ensamheten och att vara här ute som lockade mig och jag fick ut mycket av det.

Vid Sylarna var fönstren täckta med plywood. Jag gick till personalhuset och kikade in. Jag såg bara en router som blinkade i mörkret. Jag gick runt stugan och någon hade glömde att släcka ljuset i ett av rummen. Jag satt på trappan en stund med min termos och gick sedan ner för samma backe som jag kom ifrån. Jag gick över bron och tog vänstersvängen mot Blåhammaren.

Jag hade lite mindre än 40 timmar på mig att avsluta triangeln + sträckan från Storulvån till boomen. På Blåhammaren var jag trött. Jag hade inte sovit på länge och det var dags att äta igen. På grund av detta var jag kall men inom gränsen för att ha allt under kontroll och ändå må bra. Jag kollade in landfyren, jag gick runt den och fortsatte sedan med att fullfölja varvet till Storulvån. Senare gick jag ner under trädgränsen gick över vattendraget, passerade stationen och kom fram till bommen lite tidigare än vad vi hade kommit överens om. Gustav hämtade mig kort därpå. Båda trötta efter våra äventyr. Han hade åkt skridskor lika länge på Ånsjön. Dags att köra hem och ha ytterligare äventyr i skolan.

Om du gillar promenaden Jämtlandstriangeln 2014 kanske du också gillar skidresan  Skidtur i Jämtland 2015 med Peter i samma området.

”Det handlar inte om höjden du nått eller sträckan du gick. Det handlar om anknytning, kärlek och respekt för omgivningen och andra.”

“Naturlig tystnad har kallats en av de mest hotade resurserna på planeten! Här har jag mycket av det.”

“Det känns verkligen som den yttersta delen av civilisationen när jag går här. Jag är på Frozen Frontiers.”

“Jag tror naturen ser mig, jag vet att jag ser den. Naturen är hård men också full av kärlek och lyssnar bra på mina tankar.”