Guldkorn
Vi har alla miljöer och upplevelser som får oss att känna oss till freds, att vara i nära kontakt med naturen och mer i synk med nuet. Det finns inget vi och dom utan allt är ett. Kontakten; det jag kallar mitt hem eller min kyrka finns överallt men är mer påtaglig och lättare att ”fånga” i speciella miljöer.
- Ljudet av snödrev som drar genom skogen, runt fjällbjörkarna och riset som eventuellt sticker upp. Det är magiskt att vila ögonen på men låter också vasst och slipande då det far framöver fjället. Ibland är snöflingorna och frosten på marken som stående frostiga cornflakes. De bryts lätt loss då man passerar förbi dem på fjället.
- Lukten av equalyptusträd på morgonkvisten då luftfuktigheten är högre. När den lilla ryggsäcken är på och man har lämnat nattens härbärge för att vandra vidare.
- Höstfjäll. Alla de fina färgerna och att vandra genom det “brinnande” landskapet av varierande färger som oranget, gult och rött.
- Ljudet av sicader när man cyklar på mindre landsvägar i Australien. Det öronbedövande ljudet som fyller hela omgivningen med ljud och liv.
- Ljudet av korpar. Närsom! Allt stannar upp och öronen mina blir stora som dasslock.
- Bada naken i en insjö.
- Höra vinden närma sig i trädkronorna för att en stund senare känna den och se träden kränga.
- Att i minusgrader skida iväg en bit från tältet utan stavar för att göra kvällsbestyren. Då blir jag ofta stående och kollar på stjärnorna, norrskenet och det lilla upplysta tältet. Mitt hem och skydd. Så litet ståendes där i dalen.
